Lilla Lego är väldigt valpig och bitig och skuttig av sig. Ibland är det jättegulligt och ibland klamrar han sig fast med sina vassa tänder i mina strumpbyxor och börjar kampa. HURRA! - Eller kanske inte haha. Jag får mest panik och vet inte vad jag ska ta mig till.

Eftersom att vi ska köra på positiv förstärkning som uppfostringsmetod kan man ju inte gärna putta iväg honom hur som helst, även om min hjärna som blir superfrustrerad och stressad i de situationerna nästan hade kunnat göra det. Hur gör man liksom? Ska jag låta honom slita mina strumpbyxor i bitar om han inte släpper innan dess?

Nu sover han hursomhelst, men innan han blev helt tokig tränade vi lite. Inne i datorrummet har vi en madrass som vi använder som "soffa" och där brukar vi gilla att ha galenpannan när vi sitter och jobbar. Så vi tränade med klickern att han skulle hoppa upp och lägga sig och han förstod det jättebra! Det är skönt att allt inte känns jobbigt i alla fall och de där tillfällena när han får totalryck är inte så ofta ändå.



Jaja, nu är det läggdags!