Ojoj, jag vet inte vad som hände men den här bloggen föll liksom i glömska. Jag sysslar en hel del med webdesign och har gjort en egen hemsida till mig själv och min "vanliga blogg" (mariellejensen.se) och av någon anledning har jag helt enkelt glömt av denna!

Hursomhelst, jag får väl göra ett sånt där långt inlägg om vad som har hänt sen sist..

Lego har bytt hem (svärmor) och kommit tillbaka igen, efter en mindre ja, kris här hemma. Men nu har han varit tillbaka i 1½ månad eller så och det är trevligt förstås.
Vi har börjat fundera på allvar över det här med framtiden, agility, kurser, tävlingar osv, men har fortfarande ett stort hinder mellan oss och den där drömmen. Lego och hans osäkerhet/förväntningar/iver eller vad det nu är i samband med andra hundar. Han har lugnat sig lite på vanliga promenader, men det är långt ifrån perfekt. Som minst gnyr han och vänder sig efter hundar vi möter. Detta får ju mig att känna mig smått otillräcklig, är det något jag gör fel? Ser han inte upp till mig? Beter jag mig osäkert? (Ja det gör jag, just av vana) Eller är han rädd, arg eller vill han bara leka?
Jag har fram tills för någon vecka sen inte haft någon som helst aning på hur jag ska lösa detta. ag har försökt med diverse olika tekniker men tröttnar alltid snabbt då de känns fåniga och på tok för komplicerade för att vara vettiga.

Nu har vi därför tagit ett stort steg och har börjat gå på allmänträning på en av Skövdes hundklubbar. Billingens BK för att vara exakt. De är väldigt trevliga där, naturen runt om är helt fantastisk och jag som är en liten skogsmulle i själen stromtrivs på klubbområdet. Vi har hittills varit där (bara) 2 gånger och har hållt oss till en gång i veckan. Men senast vi var där, fick jag ett "klartecken" av en av styrelsekvinnorna att jag såklart får vara där även när det inte är allmänträning = när det är kurser och så, bara vi inte är allt för mycket i vägen. Därför ska vi försöka åka dit minst 2 gånger i veckan framöver. Det enda kruxet är väl att det är en bit dit, 2 olika bussar och en kvarts promenad blir det ungefär, men jaja. Det får det vara värt. Ibland kan vi säkert samåka lite med Cecilia också eller så kan jag övertala Jacob (Husse) att skaffa bil haha.

Vad vi då ska göra när vi är där är mest att bara titta. Vi ska titta på andra hundar på avstånd och träna relativt enkla saker i början. Kontakt, sitt, ligg och lite smått och gott som inte kräver så mycket. Jag har ingen aning om hur lång tid det kan tänkas ta för honom att vänja sig vid andra hundar och för mig att slappna av mer. För ja, jag erkänner, jag är en stor bov i dramat, även om jag försöker vara neutral så är det klart att jag spänner mig av att bara tänka på att agera normalt haha. Så ja, det är träning för oss båda helt enkelt.

En av kvinnorna på klubben, en äldre dam med en supersöt Japansk spets frågade mig igår om jag vet varför Lego skäller så fasligt. Det kändes som en kuggfråga, som att hon var någon slags superguru och att jag inte skulle kunna svara rätt förrens "tiden är inne" ellre nåt haha. Jag sa att jag tror det beror på att han vill vara med och leka, träffa dem osv. För han blir absolut värst när hundarna springer, hoppar eller leker. Fast just den frågan har jag hakat upp mig på lite extra. Han kanske är underaktiverad? Det hade förstås inte förvånat mig. När vi åker dit så är det direkt efter skolan och då har han bara fått en fjuttig morgonrunda (jag är så satans seg på morgonen att jag aldrig hinner med nån långrunda innan skolan) och en nästan lika fjuttig på lunchen (hinner knappt hem och tillbaka till skolan på en timma så det är lite knivigt det där). För han är väl kanske lite mindre skällig överlag när han har haft ordentligt att göra? Jag vet inte.

Är det underaktiverad han är tänkte jag försöka lägga ner lite tid på att träna lite mer innan vi kommer till klubben iallafall. Inte så mycket kanske, för det finns inte riktigt tid då jag inte vill komma dit för sent, men lite i alla fall. Det ska jag tänka på.

Nu blev det här inlägget, som planerat, superlångt, men det är viktigt, för min egen del att fundera över hur det faktiskt går med allt det här och vad jag kan ändra på för att göra det bättre. Förvänta er mer och bättre uppdatering framöver då jag verkligen vill fixa det här och vara duktig på att dokumentera det hela.
Försöker alltid tänka på det Cecilia brukar säga till mig "Ingen annan än du bryr sig om att han skäller". Det är kanske sant och även om det är skämmigt att ha en tok-hund på hundklubben är det bättre att ha en tok-hund på en hundklubb än att ha en tok-hund och inte göra något åt det. Jag försöker faktiskt här. :)

Okej, hejdå haha.
(ps. Ja, jag har en ny kamera numera haha, kvalitén är lite bättre nu ;))

Idag fick vi hem leksakerna jag beställde häromdagen. De är superbra ju! Speciellt det där gummibenet som man kan lägga godis i, det blir värsta tankeställaren för Lego och i skrivande stund sitter han och försöker få ut godiset och provar en teknik efter en annan hihi. Nu har han ju inte varit på den speciellt länge, men än sålänge verkar den någorlunda tålig mot monstergaddarna, trots att han biter och sliter i den. Skönt.

Imorgon åker vi till Skåne, trodde aldrig den dagen skulle komma haha, har längtat som tusan, men nuså! Yay.

Hej hopp mitt i natten. Nu blir det sova för hela slanten men har grävt runt i vår externa hårddisk ikväll och har hittat lite roliga bilder från i somras när vi var hos mamma! Här är ju en helt klockren bild på Legopego och mammas hund Rocky. Lego vägrade inse att hundsängen faktiskt tillhör Rocky och skulle promt trycka sig ner i den hah! Rocky ser helt "kom-och-hjälp-mig" ut. :D

Här på hemmafronten i nutid har vi en uttråkad Lego att göra med. Stackarn behöver stimulans och är inte nöjd trots massa godissök i vardagsrummet och lek. Ska trots kasst hälsotillstånd ta tag i det imorgon och gå en ordentlig promenad med honom. Det är inte lätt när det är svårt här :(

Jag är ju sjuk. Och Lego är uttråkad. Men jag har sån hosta och ont i bröstet och jag orkar inte gå mycket längre än utanför dörren. Men Lego verkade så satans olycklig så jag var tvungen att göra något åt saken. Så nu knäppte jag på långlinan på honom, tog med mig en leksak och lite godis ut på den stora gräsplätten sisådär 20 m från ytterdörren haha.

Jag kastade leksaken ett par gånger så han fick springa av sig lite, sen när han inte verkade så intresserad av att springa längre kastade jag en näve godis en bit bort i gräset och bad honom söka. Så det blev både motion och hjärgympa med minimal ansträngning från min sida (fast jobbigt att kasta och hostade något överjävligt). Nu känns det lite bättre, för Lego alltså. Och mitt dåliga samvete är lättat.

Jaha, där var vi, ute i ett virrvarr av snö minding our own business när jag plötsligt skånade i ögonvrån hur två virvlande svarta bestar kommer rakt emot oss! Jag hann inte reaggera innan bestarna stod och sniffade nyfiket på Lego, hjärtat hade hoppat över ett slag kändes det som men jag lugnade mig lite, för jag kände igen de små monstrena. 2 Fina tjejer som bor i samma lägenhetslänga som oss. Sen dök deras ägare upp, Lego skällde (såklart) och jag suckade över att jag inte visste hur jag skulle bete mig. (Hennes vovvar var lösa). Vi samtalade en stund, sen bestämdes det att Lego skulle få vara lös också, mina ben skakade när han for i väg till andra änden av parkeringen med lilltiken på 6 månader, men när de kom tillbaka lika hastigt slappnade jag av en smula.

Hon (ägarinnan) är minsann hundinstruktör och föreslog att vi skulle gå nån runda nångång med hundarna. Rackarns bra hundfolk jag råkar hitta, instruktörer allihopa nästan haha. 

Ohjoj, vi blev smått chockade när vi vaknade imorse, snön låg redan djup och sluta snöa gjorde det minsann inte heller. Lego har sett snö en gång innan, för någon vecka sen men då var det bara kanske 3-4 cm djupt. Nu är det upp mot 20-30 på sina ställen och det blir verkligen till att hoppa fram.

Jag tänkte gå ut på långrunda efter skolan idag men vi höll oss i vårt område istället, gick till ängen intill huset och sprang och busade, allt något i slowmotion.
Sen konstaterade jag att jag såklart ville fota honom i all sin prakt i allt det vita. Han är så fin i snön, hans päls burrar liksom upp sig lite extra känns det som så jag bad husse tassa ner till ytterporten med kameran så jag fick fota lite. Det gick inte så bra, stressade för att husse Jacob inte skulle behöva stå och vänta för länge, Lego blev bråkig och vägrade posera, bet i kopplet och trasslade in sig. Jag orkade inte fixa med så mycket kamerainställningar men hade ändå på manuellt läge så det blev lite som det blev.

Ska göra ett nytt försök någon annan dag :) Förövrigt så älskar Lego snön, speciellt att äta. När han inte skuttade runt som en galning körde han ner nosen djupt ner och gav ifrån sig lite grymtande, frustande ljud haha. SÖTNOS.

Åh :(

Imorse ringde jag till djurkliniken och de bad oss komma dit för en undersökning av öronen och klådan. Veterinären var urgullig, med precis lagom skånsk dialekt och Lego gillade henne och skötte sig förvånansvärt bra. Hon konstaterade att det iallafall var irriterat i öronen, rött och så, sen tog hon ett "gegg-prov" på en tops till labbet. Vi pratade om öronskabb och att det kanske är svamp pga någon allergi. Öronskabb kan man inte se så bra, så det slutade med att hon skrev ut recept på något parasitmedel för säkerthets skull, samt ett klåddämpande medel att hälla rätt i öronen.

Nu ska vi avvakta. Parasitmedlet ska tas igen om 14 dagar och det andra vid behov. Om det inte är bättre om ja, 2-3 veckor så kan det vara så att han är allergisk mot något, kanske sitt foder. Så, går det så långt så ska vi köpa allergifoder och testa några veckor, och blir det inte bättre då heller så ska vi på återbesök och göra allergiutredning :(

Hoppas, hoppas det går över nu. Självklart för hans egen del och sen för vår del också, som idag fick lägga ut ca 1300 kr på besöket på kliniken och medicinen. Usch för det.

Annars är han iallfall pigg och glad :D

Något är fel med Lego. Han har kliat sig väldigt mycket runt hals och öron de seaste dagarna och inne i öronen ser det sårigt ut :( Ska ringa djurklinken imorgon. Nu måste jag sova.

Stackars min bebis.

Nu har vi haft Lego i ungefär 5 månader. Vi har tränat en del i perioder och andra har varit löjligt tomma på aktivering. Nu ska det dock inte bli mer tomhet, för det förlorar vi alla på. Hursomhelst, det här är ju vår första hund. Näst intill helt utan tidigare erfarenheter av hur man på bästa sätt tränar och beter sig. Detta har ju resulterat i en del missar i det halvt obefintliga upplägget. Jag inser nu i efterhand, när större delen av valpperioden är förbi att vi borde ha gjort saker så annorlunda, fantiserar om hur klok jag kommer vara då nästa valp dyker upp i vårt liv (fast det kommer ju förstås dröja länge) och hur rätt jag kommer göra då (fast det är ju just typiskt, för det kommer säkert inte bli som man tänker sig då heller). Allt detta tänker jag som att det nu är mer eller mindre försent.

Jag ångrar så enkla saker som att vi aldrig tränade in ett frikommando efter exempelvis sitt och ligg. Jag ångrar hur vi lät honom släpa runt oss ute på gräsplätten, istället för att redan från början lära sig att följa oss. Jag ångrar att vi inte planerat bättre, strukturerat bättre, lekt mer, miljötränat ordentligt, fokuserat mer på hantering och ensamhetstränat regelbundet.

För vad kan egentligen Lego? Han kan mycket, men egentligen ingenting känns det som.

Men är det försent då? Han är bara 7 månader och det är förstås inte så gammalt. Men samtidigt har han fått mycket ovanor som jag tror kan bli svåra att träna bort.

Jag har läst lite av Fanny Gotts valpträningsartiklar nu och känner att, tänk om jag bara läste igenom dem lite mer noggrannt innan vi fick hem Lego och tänk om jag bara fortsatt läsa dem, om och om igen för att inte glömma.

Fast egentligen borde jag sluta ångra allt och istället spendera tid på att bara göra rätt från och med nu. För det är väl inte försent än, eller?

Igår, inget ont anande fick jag en kommentar från en tjej som sa att hon har en mittel-japansk spets-korsning. Kul tänkte jag och vi började prata på msn. Jättekul att prata med någon med (delvis) samma ras och det fanns absolut likheter personlighetsmässigt. Sen skickade hon (som heter Alexandra) länk med bild på hennes vovves pappa och jag, råkade bara kika stamtavlan och började jämföra med Legos pappas stamtavla och där ser man! Lego och Busan, som tjejens lilltös heter är kusiner! De har samma farfar och deras pappor är alltså bröder :)

Detta var jag ju såklart tvungen att visa med bilder haha.

Idag var en dålig dag. Jag har sovit för lite pga hemtentaskrivande och allt var bara extra jobbigt. Lego var busig och bråkig, han kände sig säkert uttråkad, för vi har inte aktiverat honom speciellt mycket idag, det enda intressanta som hände var att vi gick på promenad till parken idag igen och satt på en parkbänk och kollade när folk gick förbi, när hundar passerade och lyssnade på ankornas kvack. Sen lekte vi lite på lekplatsen, hoppade över lite stockar och balanserade. Han var lite lugnare där idag men fortfarande stissig i närheten av fåglarna och alla dofter. Skönt att han kunde sitta och sitta still i alla fall. Det var mysigt.

Jag fick förresten låna den omtalade boken "Kontaktkontraktet" av Eva Bodfäldt, av Cecilia häromdagen. Jag har läst lite här och var i den och tycker den verkar vettig, men har inte riktigt haft tid att tänka så mycket på det nu i all skolstress.

Imorgon ska vi, hela familjen promenixa till andra änden av stan till en rastgård hade vi tänkt så Lego kan få springa lös och så ska vi leka och träna lite. Ska se till att ta med mig kameran! Gillar inte att ha den med mig när jag går ut själv, är så rädd att den ska skadas hah, men imorgon får Jacob (husse) hjälpa till att hålla koll på den och Lego. Ska bli kul! Om det känns vettigt att hänga där ska jag försöka ta mig dit fler gånger och träna.

Jag tjuvstartade designandet lite, fast det ska inte se ut såhär heller haha :) Så nu är det kanske lite rörigt här! HÅLL UT!

Hej igen, det var länge sen jag bloggade här. Jag håller mest till på min andra blogg, men har bestämt mig för att återuppta bloggandet på "Leka med Lego" då vi har börjat träna ordentligt igen!

Numera är Lego lite mer än 7 månader. Vi har i några månader tappat greppet om honom lite, det blev en ond cirkel av dåliga saker, han fick inte den aktivering han förtjänar och vi fick lida mycket för det då han blev smått galen hah. Men för kanske en månad sen har vi börjat skärpa till oss, till en början började vi bara "trick"-träna honom lite, men det gav inte riktigt det vi önskade så jag letade upp något som alla med stora projekt kan behöva: En träningskompis. Jag googlade mer eller mindre "hund + blogg + skövde" och hittade in till en underbar Cecilia med sin hund Goliat. Jag mer eller mindre kastade mig över henne och hon tog emot oss med öppna armar. Vi har nu träffats vid 3 tillfällen, lite träning och en långpromenad i skogen.

Lego skäller som förväntat som en stolle när han ser dem och det är en av huvudanledningarna till våra möten, att han ska lära sig att slappna av i närvaro av andra hundar. Cecilia ger mig lite läxor och tips och hennes kunskap och närvaro är verkligen guld värt. Nu kämpar vi mot mål som att kunna ha Lego lös på skogspromenader, att han ska sluta skälla på andra hundar så vi kan börja någon slags inriktad hundkurs till våren och att helt enkelt ha lite roligare ihop!

Problem vi har löst och saker vi lär oss:

Kloklippningen - Det trodde vi väl aldrig, efter många långa månader av ångest inför det satte vi oss bara en dag på golvet och var hur lugna som helst, gick långsamt fram och belönade ofta. Nu kan vi klippa alla klor på en och samma gång nästan helt utan ett enda problem!

RUMSREN! - Detta har pga bristande Lego-engagemang tagit onödigt lång tid att fixa, riktigt pisamt ju för där är det ju helt och hållet vårt fel. Men för bara någon dag sen uppmärksammade vi att han har börjat berätta när han behöver gå ut, han hoppar upp mot fönstret i vardagsrummet och gnäller lite hah! Detta har resulterat i att vi nu VET när han behöver gå ut och kan ju verkligen inte med att ignorera det nu när han är så duktig. Så, nu är det till 95% kissfritt på golvet :D Det enda som är jobbigt med det här är att han verkar vilja kissa onödigt ofta, vi funderar smått över om han bara låtsas vara jättenödig bara för att han vill ut och nosa hihi.

Kommandot "Ut" - Som syftar på "ut ur rummet", används flitigt ut ur köket som vi har avspärrat när vi inte är där inne. Lego sköter det galant och det är fruktansvärt smidigt!


"Sitt" med störning och "varsågod" - Innan Cecilia kom in i bilden tränades sitt utan frikommando och Lego reste på sig när helst han kände för det. Nu jobbar vi hårt med att ge ett "varsågod" och att flänga och flaxa runt framför honom utan att han ska resa på sig! - Vi är inte färdiga med det än förstås, men vi har kommit en bit på väg.

Kommandot "Gå och lägg dig" - Något vi började med häromdagen. Vi har använt oss av shejping med klicker, pågående process, men det går väldigt bra! Jag pekar på hans bädd och han går dit och lägger sig samtidigt som jag säger kommandot.

Sitt vackert - sådär i förbifarten, dock utan kommando, men med handhjälper är han superduktig på det :D

Stå på bakbenen - också i förbifarten, utan kommando.

"Gå här" - Pågående! Han drar mindre nuförtiden, tack och lov och vi håller på att öva in att han ska gå med slakt koppel vid min vänstra sida, utan krav på kontakt.

Nu kommer jag inte på något mer, men det är säkert lite smått och gott här och var som jag missat.

Problem vi vill lösa och saker vi måste jobba på:

Överdrivet vaktande - Han skäller som en tok på saker som  händer ute i trapphuset, jättejobbigt och det vill vi få ner till en mer "behaglig nivå". Inget hysteriskäll, men han får gärna "moff"-a.

Problem vid ensamhet - Han är väldigt "mammig och pappig", skäller jättemycket när vi lämnar honom även om bara den ena lämnar och den andra är kvar hemma. Han är dock lugn när vi kommer hem så det är ju inte total katastrof. - Har idag börjat träna shejping med klicker på "Kommer snart" och att jag går mot dörren och gömmer mig bakom innerdörren och och kommer tillbaka snabbt med beröm.

Hundmöten - Ibland skäller han inte! Vid de tillfällena är jag lyckligast i världen men oftast tokskäller han och det är riktigt hemskt. Detta måste vi jobba på om vi ska komma vidare mot mål som träna bland andra hundar och att i framtiden kunna tävla.

Bitande och hantering - Han är gosig när han känner för det, men protesterar hejvilt när han inte vill sitta i famnen, genom att försöka ta sig där ifrån samt bita allt han kommer åt. Försöker ta tag i problemet genom att gosa mycket med klappar och kliande men när han kämpar emot slutar det mysiga och jag håller bara tills han slutar sprattla. Sen får han "varsågod" att gå när han är lugn. Hoppas på förbättring förr eller senare.

"NEJ" - Måste träna mer på det överlag, han förstår rätt väl när situationerna är i träningssammanhang och då sköter han sig, dock inte när det väl gäller. Ska försöka göra så varierad träning som möjligt för att lösa problemet.



Just nu har jag jättemycket plugg att ta tag i men om nån vecka ska jag designa om den här bloggen lite så den känns ny och fräsh. Sen ska jag försöka skriva ner vår träning och våra framsteg här så ofta och gott det går. Främst för vår egen skull förstås men också i inspirationssyfte till andra!

Hoppas ni tittar in snart igen :)

Har varit lite seg med uppdateringarna. Men nu så. Besöket till min kära mor gick väldigt bra. Jag var supernervös i bussen och i väntan på tåget men väl på tåget insåg jag att allt var helt okej. Lego somnade sött på sätet bredvid mig och ibland kröp han upp i mitt knä. För en gångs skull bet han inte speciellt mycket och jag funderar över att bo i tåg på heltid haha. (Superkassa mobilbilder i det här inlägget då jag glömde ta med kameran).

 

 

Mötet mellan hundarna var hoppigt och busigt men bra. Lego jagade runt stackars Rocky-gubben varje vaken sekund ungefär. Rocky blev helt klart trött på honom och försökte gång på gång att gå och lägga sig ifred, vilket inte gick så bra, då satsade jag på att för allas skull gå upp med Lego på övervåningen för mys och sovstund. Hursomhelst känns det ju skönt att det funkar att ha Lego där både med och utan mig(oss) när det behövs.

 

 

 

Ih, jag är supernervös. Idag, om några timmar ska jag och Lego hoppa på bussen in till stan och sen ska vi åka tåg till Göteborg! Vi ska nämligen hem till min kära mor över en natt och det kommer ju bli jättespännande. Bortsett från resandet i sig (som jag är jätteuppstressad inför) så ska lilla Lego få leka med mammas buskorvs-hund ROCKY! Rocky är iochförsig en liten lort, men det kan ju bli vilt ändå.

 

Oh jisses. Idag bestämde jag mig för att ta en liten bussresa med Lego in till Centralstationen i förberedande syfte inför Lördagens tripp till min mor i Göteborg. Först skulle vi vänta på bussen och jag vet inte hur han tyckte att det var men jag var världens nervvrak, jag försökte verkligen ta mig samman hela tiden men det var jättesvårt haha.
När bussen väl kom lyfte jag upp Lego i famnen (han får lära sig att gå in vid ett annat tillfälle) och gick in - smått skakig. Lego klarade bussresan bra och sen väntades kalabaliken utanför centralen.

Han var förvånansvärt duktig och lugn så allt gick ju bra. Vi började lunka hemåt igen, men jag bar honom ganska mycket för att han fortfarande är så liten. När vi väl kom in i gen la jag honom i sovrummet och han somnade med en gång, jag är ungefär lika trött jag. Puhh, nu ska jag nog vila i soffan, inte trodde jag att det skulle vara så jobbigt att åka lite buss..

Morgonen började med galet mycket huvudvärk så vi har inte gjort något roligt än, jag har mest sovit och Lego har fått leka på egen hand.

Men igår tränade vi mer sen på kvällen och det var jätteroligt för han fattade ganska bra faktiskt :)
Som jag nämnde tidigare så har vi försökt träna med pekfinger/hand-target men han har mest bitit i handen, men igår gick det till slut, han var så duktig. Vi gjorde på slutet en kombination mellan "sitt kvar"- "kom"- "sitt"- "handen".
Det känns så bra att han lär sig saker, att han inte bara är sådär typiskt valpbråkig haha.


Vi har förövrigt försökt införa det där med "sovstund" lite mer på allvar. Att han är vaken 1½ timma, sen får han gå o lägga sig i sovrummet i fred och sova i 2 timmar ungefär och sen upp igen och om igen. Det känns som att han har blivit lite mer behaglig att ha att göra med i och med det, att han mår bra av att sova ifred i lugn och ro istället för i hallen där vi klampar förbi hela tiden, men det är ju inte helt omöjligt att vi inbillar oss. Hah.

Vad tror ni?

Nu ska han snart äta och jag bör försöka pilla i mig lite mat också. Hejsålänge :)

Idag har Lego varit galen och jättegosig. Vi har varit ensamma hemma idag för husse har varit i skolan. Vi passade på att fortsätta med NEJ-träningen, den fungerar sådär, men är ändå rolig, speciellt när jag lägger en godisbit på marken och att få Lego till att inte ta den. När jag säger nej så börjar han dessutom stutsa uppåt-bakåt haha, det ser jätteroligt ut.

Sen tränade vi en rolig sak, som kom av bara farten. Att han hoppar upp med framtassarna på mina knän när jag sitter i min datorstol samt att han hoppar ner. Först fick han sin godis när han hade hoppat up, och sen en till när han hoppade ner. Men sen valde jag att bara klicka när han var uppe och att han skulle få godis när han hoppat ner. Det resulterade i att han blev lite sur på mig när han väl landade med alla tassar på marken igen och gav mig ett litet skall, så jag fick se till att bli kvick på att peta in en godisbit innan han började med skällandet hah.

Som jag kanske nämnt bits han väldigt mycket, något som brukar hindra att man kan klappa honom. Men idag jobbade vi lite på det och det blev en herrans massa gos och kliande på magen och oj vad han gillar det, han sträcker ut sig åt alla håll!

Sen blev han lite väl busig och uppstressad så, den nya "nu får du lugna ner dig"-varianten är att lägga honom i sin inhägnad, där han sover på natten. Där har han gott om leksaker och en vattenskål och visst, han gnäller en liten stund men sen somnar han. :) Det har varit ett trevligt alternativ till att bli halvt attackerad av galen, bitförtjust valp.

Idag skiner solen och jag gick ut med bara ben på Legos rastningsrunda. Vi hamnade vid lekplatsen och han är mycket förtjust i att GRÄVA! Så fort han hittar en pinne så ska han hitta en bra grävplats och med pinnen i munnen och bakbenen åt varsitt håll gräver han som bara den! Söta lilla Lego.

 

 

Jag är jätteglad att jag tog med kameran ut för det blev jättebra bilder ute i solljuset, dock ser man ingenting på displayen på min kamera när det är så ljust så det blir till att fota på måfå. MEN, såhär himla tjusig är han, vår bråkiga lilla prins.

 

I vanlig ordning blev vi väckta sådär lagom jättetidigt, första rastrundan fick Lego spel på något ljud och sprang panikartat mot dörren. Okej, inte jättekäckt. Rastrunda två gjorde han inget vettigt ute heller, men verkar tycka det är ypperligt trevligt att kissa på vardagsrumsmattan nu, sen någon dag tillbaka. Inte jätteokej det heller.

Sen tog vi tag med hårdhandskarna, inte bokstavligt talat men vi gick ut på den stora ängen vi har i närheten. Lego har en tendens att vara mycket bättre på att följa och hänga med när han är lös, har han kopplet tycker han mer om att bara sitta på rumpan och vägra gå. Därför är den stora ängen ypperligt bra för då får vi alla röra på oss lite grann och han hänger efter oss som, ja en hund! (Med koppel på iochförsig men släpandes i marken om vi skulle behöva ta tag i honom)

I utkanten av den stora ängen finns en översvämmad bäck. Äntligen fick vi riktig användning för våra jättedyra, nyköpta stövlar och vi plaskade glatt ut i vattnet och Lego var snabb på att följa efter.

Lite läskigt tyckte han nog det var men han gick ut flera gånger så han blev lite blöt om magen och sen såg han sådär tragiskt söt ut med jättepinniga ben efter att pälsen plattat till sig så.

Sen lunkade vi hem och lilla Lego somnade på hallgolvet. Mysigt.