Oj så lite bloggande det har blivit här, well, jag har haft fullt upp med skolarbete, tråkigt nog. Den lilla tid jag kunnat spendera på Lego har varit nattetid, men sicken tid!
Det är fullt med snö här igen och de senaste kvällarna har vi gått ut sent när allt är mörkt, tyst och stillsamt och tagit oss till stora öppna platser så som parkeringar och ängar.
Vi har tränat inkallning och Pegoplutt har varit LÖS. Det har varit underbart att bevittna honom skutta lyckligt i snön i superspeed och än mer underbart när han kommer som ett skott till mig när jag ropar på honom. Han är faktiskt ruskigt duktig!

Nu tror jag dock inte att han är lika duktig när det är annat skoj i närheten så som folk eller andra djur, nae, då litar jag inte på mitt lilla inkallningskommando och ostkuberna i fickan, så därför blir det till att hålla stenkoll på omgivningen. Lego behöver jag knappt hålla koll på, han håller sig i närheten och håller koll på mig. Rör jag mig bort från honom springer han ikapp fort som attan.

Så för att kunna utveckla inkallningen nu måste vi ta i störningar på ett eller annat vis. Löser sig säkert sen, ska ju träna inkallning med Cecilia sen har jag för mig - det där till hennes projektarbete på instruktörskursen. Blir kanon, men hade varit ännu mer kanon om hon bara kunde komma hem till Skövde igen och sluta tönta runt i Herrljunga! *hint* :D

Hej hopp mitt i natten. Nu blir det sova för hela slanten men har grävt runt i vår externa hårddisk ikväll och har hittat lite roliga bilder från i somras när vi var hos mamma! Här är ju en helt klockren bild på Legopego och mammas hund Rocky. Lego vägrade inse att hundsängen faktiskt tillhör Rocky och skulle promt trycka sig ner i den hah! Rocky ser helt "kom-och-hjälp-mig" ut. :D

Här på hemmafronten i nutid har vi en uttråkad Lego att göra med. Stackarn behöver stimulans och är inte nöjd trots massa godissök i vardagsrummet och lek. Ska trots kasst hälsotillstånd ta tag i det imorgon och gå en ordentlig promenad med honom. Det är inte lätt när det är svårt här :(

Jag är ju sjuk. Och Lego är uttråkad. Men jag har sån hosta och ont i bröstet och jag orkar inte gå mycket längre än utanför dörren. Men Lego verkade så satans olycklig så jag var tvungen att göra något åt saken. Så nu knäppte jag på långlinan på honom, tog med mig en leksak och lite godis ut på den stora gräsplätten sisådär 20 m från ytterdörren haha.

Jag kastade leksaken ett par gånger så han fick springa av sig lite, sen när han inte verkade så intresserad av att springa längre kastade jag en näve godis en bit bort i gräset och bad honom söka. Så det blev både motion och hjärgympa med minimal ansträngning från min sida (fast jobbigt att kasta och hostade något överjävligt). Nu känns det lite bättre, för Lego alltså. Och mitt dåliga samvete är lättat.

Heter det ingångar? När man tränar att hunden ska gå från vart den nu än är och ställa sig vid ens vänstra sida? Hursomhelst, vad det nu heter så har vi tränat det idag. Vilan efter godissöket var inte så lång som önskad och efter Legos kvällis studsade han runt och var otålig. Då hackade jag upp lite ostkuber och grävde fram klickern och tränade inomhus på, ja vad ska vi kalla det, fritt följ? Han var ju lös och gick mer eller mindre i fotposition med ögonkontakt när det var som bäst :) Körde inte med kommando, utan gick bara runt o lägenheten och klickade när han hamnade på rätt plats. Han fattade rätt kvickt vad som gällde. Det är i de lägena jag blir extra nöjd över att vara hundägare :)

Sen var det dags att gå ut o rastas. Ost och klicker fick följa med och trots att vi inte gick så långt så gick vi runt i området och gick fram och tillbaka och tränade just ingångar. Säkert bra till allt möjligt häh.
Det gick väl sådär. Ibland jättebra, ibland inte alls. Kör på att backa bakåt så han ska fatta lite att han ska gå mot mig. Luska ut att han ska ställa sig rätt fick han göra själv, för jag visste inte hur tusan jag skulle visa det haha. Hursom, planerar att träna det och sen korta ner hur långt jag backar och lägga på något klyftigt kommando. Funderar på "Hit". Vid annan inkallning (näsa mot nos s.a.s) har vi "komkom"och det är ju käckt om det är två olika. Ska bli spännande att se hur det kan gå.

Resten av promenaden gick Lego nästan perfekt fot utan att jag bad honom hih (inte för att han kan det kommandot iof haha). Han var väl nån decimeter för långt ifrån mig men han glodde in i mina ögon konstant! :D Duttiga skrutten <3

Vi på två ben i den här familjen är krassliga och trötta och inte alls på humör för långpromenader i vinterkyla. Men Lego bryr ju sig inte om det, han vill ju hitta på saker och visar det genom att (iaf försöka) klättra på väggarna - bokstavligt talat.

Så jag kom på ett tips jag fått av Cecilia om jag inte minns fel, gömma massa godis inne och låta honom söka. För nosarbete tröttar ut och tillfredsställer. Sagt och gjort. I två omgångar fick han söka godis i vardagsrummet med liten kissepaus i mellan. Det var förvånansvärt effektivt. Han nosade och nosade och nu sussar han sött på golvet. Skönt för oss med svaga kroppar och skönt för en uttråkad Lego. :)

Innan tog husse ut Lego men kom kvickt in igen. Vår granne (instruktören Mariah) var ute med sina vovvar och han är inte riiiktigt lika modig när det kommer till hundmöten som jag. Så jag tog raskt på mig och gick ut med Lego för att utmana ödet hih.

Dom var vid lekplatsen så vi gick dig och hälsade, Lego skällde i vanlig ordning men jag placerade honom mellan mina vader och petade lite surt på honom då och då och han var faktiskt tystare än väntat. (Kunde ju inte riktigt stå där o pressa i honom godis, när mötet var "meningen"). Mariah sa att vi kunde komma närmare och det gjorde vi! Det var en annan hund där också, en 2årig hane, någon slags korsning mellan Schäfer, retriver och lite annat smått och gott. Supersöt, svart och luffsig. De fick hälsa, Mariahs hundar var lite på avstånd i början och jag knäppte av kopplet och Lego verkade lite halvskraj, skällde och kutade runt. Sen släpptes den andra vovven också (Malte heter han) och efter en stund av skräckblandad förtjusning från Legos sida sprang de sedan runt o lekte ta och busade :)
Superkul!

Känner mig förvånansvärt trygg när jag släpper honom lös när de andra är med, det gör jag ju aldrig annars. Efter en stunds lek och lite prat mellan hussar och mattar var det dags att gå. Lego skötte sig superbt när jag kopplade honom, skällde inte alls när vi lämnade de andra och struttade glatt vid min sida i hängande koppel. Sen kom vi in och Pegoplutten däckade nöjt i hallen :)



Nu är nästan all snö borta och vi saknar den lite. Men den kommer nog tillbaka snart haha.

Idag, som igår har vi skuttat runt i snön som galningar. En mysig morgonrunda följt av ännu mer utomhustid. Nu är jag dock inte lika förtjust över det, för halsen är raspig och pannan börjar kännas lite för varm.

Attans. Hursomhelst, glömde nämna under gårdagen:
Vi har tränat ensamhet, husse satt visserligen vid sin dator instängd i arbetsrummet, men Lego blir ju hispig av att en av oss går ändå. Tränade denna gång utan klicker och godis, korta stunder, gick ut, sa "kommer snart" och många gånger hoppade han upp mot dörren och stod på bakbenen, då väntade jag tills jag hörde honom sätta alla fossingar i backen.

Annars är det inte så mycket utomhusträning just nu. Som Cecilia skrev i sin blogg "Allt är miljöträning när världen är vit!" så på det viset tränas det ju, annars är det rätt slappt med diverse promenadregler. Jag fokuserar mest på att gå sakta och inte halka. Självklart får Pegoplutten inte få rusa-iväg-ryck, men han har skött sig relativt bra på den fronten. Och justja, passade på att ta med kameran ut imorse, vågade det för jag ringde till vårt försäkringsbolag och fixade en "drulle"försäkring. SKÖNT.

Jaha, där var vi, ute i ett virrvarr av snö minding our own business när jag plötsligt skånade i ögonvrån hur två virvlande svarta bestar kommer rakt emot oss! Jag hann inte reaggera innan bestarna stod och sniffade nyfiket på Lego, hjärtat hade hoppat över ett slag kändes det som men jag lugnade mig lite, för jag kände igen de små monstrena. 2 Fina tjejer som bor i samma lägenhetslänga som oss. Sen dök deras ägare upp, Lego skällde (såklart) och jag suckade över att jag inte visste hur jag skulle bete mig. (Hennes vovvar var lösa). Vi samtalade en stund, sen bestämdes det att Lego skulle få vara lös också, mina ben skakade när han for i väg till andra änden av parkeringen med lilltiken på 6 månader, men när de kom tillbaka lika hastigt slappnade jag av en smula.

Hon (ägarinnan) är minsann hundinstruktör och föreslog att vi skulle gå nån runda nångång med hundarna. Rackarns bra hundfolk jag råkar hitta, instruktörer allihopa nästan haha. 

Ohjoj, vi blev smått chockade när vi vaknade imorse, snön låg redan djup och sluta snöa gjorde det minsann inte heller. Lego har sett snö en gång innan, för någon vecka sen men då var det bara kanske 3-4 cm djupt. Nu är det upp mot 20-30 på sina ställen och det blir verkligen till att hoppa fram.

Jag tänkte gå ut på långrunda efter skolan idag men vi höll oss i vårt område istället, gick till ängen intill huset och sprang och busade, allt något i slowmotion.
Sen konstaterade jag att jag såklart ville fota honom i all sin prakt i allt det vita. Han är så fin i snön, hans päls burrar liksom upp sig lite extra känns det som så jag bad husse tassa ner till ytterporten med kameran så jag fick fota lite. Det gick inte så bra, stressade för att husse Jacob inte skulle behöva stå och vänta för länge, Lego blev bråkig och vägrade posera, bet i kopplet och trasslade in sig. Jag orkade inte fixa med så mycket kamerainställningar men hade ändå på manuellt läge så det blev lite som det blev.

Ska göra ett nytt försök någon annan dag :) Förövrigt så älskar Lego snön, speciellt att äta. När han inte skuttade runt som en galning körde han ner nosen djupt ner och gav ifrån sig lite grymtande, frustande ljud haha. SÖTNOS.

Åh attans! Vi har ju levt rätt länge med att bara låta Lego rastas ute på plätten utanför huset, visst blev det lite promenader, men de var alltid med en gnutta dåligt samvete för att slita ut och skada diverse leder, muskler och hela självaste skelettet. Nu har vi plötsligt insett att "Jaha, Lego behöver nog lite promenader nu, han är för gammal för sin gräsplätt och klarar faktiskt av att gå mer är 10 meter". Tusan också. Allt detta insåg vi ganska hastigt, det var inte så mycket till övergångsperiod utan helt plötsligt var det bara så det var. "Långpromenad" minst en om dagen.

Självklart visste vi ju att det skulle bli så förr eller senare och jag har tillochmed sett fram emot det, men än har det inte riktigt satt sig som en rutin och helt utan att tänka på det har vi missat ett par dagar. Så idag, trots att jag var lite illa där an sen gårdagens maskerad (hah) gick jag ut med skrutten vid 21-tiden på kvällen.
Isande kallt var det men jag hade förberett med vantar och ett extra lager kläder. Tyvärr gör ju vantarna hela godis-utdelningsprocessen lite knivig, men det löste sig.

Vi gick till parken, allt var mest mörkt och ganska tyst så det var ju inte riktigt lika hetsigt som på dagtid. Vi tränade först en del kontaktövningar och Lego grejade det galant. Sen körde vi lite "gå här" i väldigt korta stunder i taget då han lätt blev ofokuserad på det och slutligen lite godissök! Det var riktigt roligt och fungerade jättebra trots miljön. Så härligt när han uppför sig och använder hjärnan! :3

Väl hemma, med rosiga kinder ville Lego helst äta tofflor och bita i saker. Jag ansåg dock att han var trött, så jag hämtade kompostgallret och spärrade av vardagsrummet, vilket brukar leda till att han lugnar ner sig några hekton -vilket han även gjorde idag. Han lunkade till sitt hörn i hallen och somnade sött nästan direkt.

Imorgon blir en jobbig dag för oss alla. Både jag och husse har massa lektioner så Lego måste vara ensam hemma i två omgångar. Jag ska ta mig hem på lunchen och gå en liten sväng, men resten får han klara sig själv :( Som tur är så är det inte många dagar som är så fulla för oss båda. :)

Åh :(

Imorse ringde jag till djurkliniken och de bad oss komma dit för en undersökning av öronen och klådan. Veterinären var urgullig, med precis lagom skånsk dialekt och Lego gillade henne och skötte sig förvånansvärt bra. Hon konstaterade att det iallafall var irriterat i öronen, rött och så, sen tog hon ett "gegg-prov" på en tops till labbet. Vi pratade om öronskabb och att det kanske är svamp pga någon allergi. Öronskabb kan man inte se så bra, så det slutade med att hon skrev ut recept på något parasitmedel för säkerthets skull, samt ett klåddämpande medel att hälla rätt i öronen.

Nu ska vi avvakta. Parasitmedlet ska tas igen om 14 dagar och det andra vid behov. Om det inte är bättre om ja, 2-3 veckor så kan det vara så att han är allergisk mot något, kanske sitt foder. Så, går det så långt så ska vi köpa allergifoder och testa några veckor, och blir det inte bättre då heller så ska vi på återbesök och göra allergiutredning :(

Hoppas, hoppas det går över nu. Självklart för hans egen del och sen för vår del också, som idag fick lägga ut ca 1300 kr på besöket på kliniken och medicinen. Usch för det.

Annars är han iallfall pigg och glad :D

Något är fel med Lego. Han har kliat sig väldigt mycket runt hals och öron de seaste dagarna och inne i öronen ser det sårigt ut :( Ska ringa djurklinken imorgon. Nu måste jag sova.

Stackars min bebis.

Nu har vi haft Lego i ungefär 5 månader. Vi har tränat en del i perioder och andra har varit löjligt tomma på aktivering. Nu ska det dock inte bli mer tomhet, för det förlorar vi alla på. Hursomhelst, det här är ju vår första hund. Näst intill helt utan tidigare erfarenheter av hur man på bästa sätt tränar och beter sig. Detta har ju resulterat i en del missar i det halvt obefintliga upplägget. Jag inser nu i efterhand, när större delen av valpperioden är förbi att vi borde ha gjort saker så annorlunda, fantiserar om hur klok jag kommer vara då nästa valp dyker upp i vårt liv (fast det kommer ju förstås dröja länge) och hur rätt jag kommer göra då (fast det är ju just typiskt, för det kommer säkert inte bli som man tänker sig då heller). Allt detta tänker jag som att det nu är mer eller mindre försent.

Jag ångrar så enkla saker som att vi aldrig tränade in ett frikommando efter exempelvis sitt och ligg. Jag ångrar hur vi lät honom släpa runt oss ute på gräsplätten, istället för att redan från början lära sig att följa oss. Jag ångrar att vi inte planerat bättre, strukturerat bättre, lekt mer, miljötränat ordentligt, fokuserat mer på hantering och ensamhetstränat regelbundet.

För vad kan egentligen Lego? Han kan mycket, men egentligen ingenting känns det som.

Men är det försent då? Han är bara 7 månader och det är förstås inte så gammalt. Men samtidigt har han fått mycket ovanor som jag tror kan bli svåra att träna bort.

Jag har läst lite av Fanny Gotts valpträningsartiklar nu och känner att, tänk om jag bara läste igenom dem lite mer noggrannt innan vi fick hem Lego och tänk om jag bara fortsatt läsa dem, om och om igen för att inte glömma.

Fast egentligen borde jag sluta ångra allt och istället spendera tid på att bara göra rätt från och med nu. För det är väl inte försent än, eller?

Åh jag blir helt stissig! Sådär som Lego brukar bli runt 21-snåret på kvällen och kutar fram och tillbaka mellan vardagsrummet och arbetsrummet och kastar sig i soffan och vänder på en femöring tillbaka. Eller nej, jag sitter still, men har surplat kaffe och hjärnan går på högvarv. Blev nyss påmind om Klickerklok.se, som jag såklart spanat in tidigare men nu var det ett tag sen sist och nu, med mitt enorma sug efter att sluka all kunskap, alla tips och all information jag kan komma över kan jag knappt fokusera på att läsa för jag vill läsa ALLT SAMTIDIGT!

Så vilken artikel ska jag börja med? Ska jag kolla på någon av instruktionsfilmerna först kanske?

Annars har det varit en rätt kass dag, prestationsmässigt (på hundträningsfronten). Har haft annat för mig så det har inte blivit varken mysig långpromenad eller någon vidare träning inne. Dessutom blev vi lite överraskade ute innan när vi tränade vad-det-nu-var. Jag stod och fumlade med klicker, godis, koppel och ostbit samtidigt då grannen, med sina två svarta vovvar joggade förbi oss. När jag insåg detta försökte jag ransonera ostbiten med fingrarna men Lego lyckades få tag på hela klumpen i en tugga och sen, ja sen skällde han. Såklart han gjorde, de sprang ju dessutom. Åh suck. Sen halkade min strumpa ner och la sig som en klump under foten i mina stövlar och allt blev galet obekvämt, vinden lekte istid och jag gav upp och gick in igen. Blä.

Men i förbifarten tänker jag på Cecilia som är på väg för att hämta sin nya valp. En tjusig jaktgolden som heter Sune. :)

Sitter o läser en av Eva Bodfäldts artiklar [LÄNK] om inlärning av fotgående. Otroligt intressanta och vettiga lösningar. Att inte jobba för att få hundens uppmärksamhet utan att istället jobba för att hunden ska jobba för förarens uppmärksamhet (snubblar nästan på orden hah).

Ojojoj. Vi har ju tränat "gå här" ett tag nu ute på promenader. Jag har aldrig bett honom göra det utan jag har bara "påpekat" vad han gör när han går i rätt position. Nyss tränade vi lite inomhus, utan koppel och lite nervöst funderade jag över om jag skulle testa att säga "gå här" och se om han gjorde rätt. Till min stora förvåning gjorde han det! Han lunkade efter vid min sida och klarade tillochmed av att hänga med när jag vände mig för att gå åt andra hållet. WOW! Det trodde jag ju aldrig skulle fungera och så gjorde det det och redan nu!

Vi har även fortsatt "Operation godis-mulning" och det går också jättebra. Jag letar upp hundar istället för att undvika dem och hela grejen med att gå ut o rasta honom har blivit som ett litet äventyr. Vi slänger på reflexvästen och struttar runt lite i området och helt utan skällande! Ett mirakel, även om jag använder mig av ett fusk. Men när vi gjort det här ett tag ska jag trappa ner godiset och förhoppningsvis får jag en hund som inte hysteriskäller vid hundmöten om inte allt för lång tid.

Som jag berättade häromdagen så tog vi oss till en rastgård så Lego skulle få springa lite lös. När vi kom dit var det tomt och det var bra för vi ville inte ha sällskap egentligen, men 5 minuter senare började halva skövde droppa in med sina hundar. Vi kunde inte riktigt med att säga att de inte fick komma in så in kom dom, stora som små. När det var flest där inne var det 7 hundar hoho :) Men det var inga problem där iaf, även om det var lite läskigt med de stora vovvarna. Lego fick leka och när de andra blev för våldsamma sa han ifrån.



Den första lekkamraten! :)


Leka ta!



En lite Wawwa-pojke som fått sitt ena öga utbitet av en schäfer :O Stackars lilla :(


Lego ville leka med honom! :D



Lego ville vara med de stora pojkarna också :3

Igår, inget ont anande fick jag en kommentar från en tjej som sa att hon har en mittel-japansk spets-korsning. Kul tänkte jag och vi började prata på msn. Jättekul att prata med någon med (delvis) samma ras och det fanns absolut likheter personlighetsmässigt. Sen skickade hon (som heter Alexandra) länk med bild på hennes vovves pappa och jag, råkade bara kika stamtavlan och började jämföra med Legos pappas stamtavla och där ser man! Lego och Busan, som tjejens lilltös heter är kusiner! De har samma farfar och deras pappor är alltså bröder :)

Detta var jag ju såklart tvungen att visa med bilder haha.

Vår kära Cecilia (nya och öh.. enda träningskompisen i Skövde) utbildar sig vid sidan av till instruktör, hundinstruktör i allmänlydnad tror jag om jag inte minns fel. Hursomhelst, nu ska hon ha ett projektarbete i den utbildningen och här och häpna hon frågade mig om jag och Lego vill vara hennes projekt! Självklart vill vi det!

Detta kommer innebära 8-10 officella träffar, det ska skrivas dagbok och nån gång till våren ska det hela examineras = Jag och Lego ska uppföra oss inför massa viktiga människor. LÄSKIGT. Men det är klart, vi ska ju träna massa tills dess, så han kommer (förhoppningsvis) vara någa kilo lugnare och dessutom några månader äldre.

Ja, detta ser vi fram emot! I slutet av veckan/nästa vecka ska vi ha vårt första möte. :3


Lego rullar sig i något dött djur, vilket jag såklart inte insåg när jag fotade haha. Sen blev det duschen!

Hah, nu har jag testat en ny taktik vid hundmöten,  som hittills fungerar utmärkt. Peta i Lego godis efter godis tills hunden är utom "skäll-håll". Igår började jag med det, lite omedvetet, för precis när vi skulle gå ut så gick det förbi en hund och Lego var fortfarande tyst så jag passade liksom på att belöna och hindra honom från fortsatt skall. Nu har vi passerats av ca 5 hundar och inte så mycket som ETT LJUD. Kunde tillochmed be om lite kontakt vid ett av hundmötena hoho.

Nu är ju inte detta något man vill hålla på med i längden, men jag ser det som en extrem belöning för skvallrande ungefär. En liten godisbit gör inte så mycket gott i en sån situation så jag tänker att jag får ta i med hårdhandskarna (haha). Mitt önskade resultat är att han kopplar hundar till godis och söker sig till mig. Sen vet jag inte hur bra det här är i andra sammanhang än just promenader men jag struntar i vilket. Kan jag slippa genomlida helvetet varje gång vi går utanför dörren offrar jag det mesta hah :)