Igår köpte jag en klicker och lite hundgodis och gjorde mig redo för att börja träna. Jag var väldigt peppad, men det var inte Lego. Efter att han insåg sambandet mellan godis och klicket så missuppfattade han det hela totalt. Klicket blev dåligt och godiset också.

Jag försökte få honom att ta godiset utan att ens klicka och han snappade åt sig det illa kvickt och sprang sedan åt motsatt håll. JOBBIGT, tänkte jag men bestämde mig för att hitta en lösning på problemet. Efter att ha kollat runt på klickerforum.se fick jag tips för klick-rädda hundar. Att klicka med en bläckpenna skulle vara bättre i början för det låter lägre.

Så, efter att ha klickat med bläckpenna och haft godisbiten mellan fingrarna och få Lego att försöka ta den, men inte få den förrens han stannat framme hos mig en stund vande han sig av vid att vara rädd. HURRA!

När han efter ett tag insåg det positiva i klickern ville jag träna jättemycket, det här var ju roligt! Men med hänsyn till den lilla 9-veckorsvalpen tog jag det lite lugnt, även om jag nog höll på lite för mycket.

Det började med att han la sig ner, då klickade jag och överöste honom med gos och en godisbit, han la sig ner igen och berömmet fortsatte. Det finns så mycket att klicka för! Vi tränade på att kampa med hans leksak och när jag slutade dra, men ändå höll kvar leksaken släppte han efter ett tag och det var precis det jag ville, så klick på det med.

Vi sprang runt i vardagsrummet och busade och klickade tills jag blev helt utmattad (jag har nog sämre kondis än vad han har haha) och sen tog vi vila, men lite då och då klickade jag på saker han gjorde bra.

Hursomhelst, det blev en herrans massa klickande och jag tycker att det är jättekul, Lego börjar väl förstå att det är det också får vi hoppas.