Efter konstaterandet att vi har ont i händerna och att våra byxor inte klarar mycket mer bitande har vi bestämt oss att det är läga att lära Lego vad "Nej" betyder.

Det finns en hel del olika sätt att göra det på, man kan rycka och dra, och skälla och vråla och så kan man göra det lite mer klicker-aktigt. Jag är mycket förjust i följande metod, att hålla fram godis, men stänga handen när han försöker ta dem och säga "Nej", när han sen sätter sig ner eller struntar i godiset så klickar vi och han får en godisbit. Vi vet inte exakt hur bra det kommer fungera men vi hoppas på att han lär sig det.

 

Mina miniköttbullar blev kanon! Han var jättepeppad på klickandet när vi var ute - vilket han inte varit tidigare. HURRA! Fast även om de var jättesmå delar vi dem på 4 ungefär, annars blir det lite för mycket godis i lilla Lego-magen.

 

Eftersom att han sover väldigt mycket är chansen stor att NÄR jag väl kommer på att jag vill ta kort är det just sova han gör. Men sen är han så satans söt när han sover så det är ju inte illa det. Ska försöka komma ihåg att ta lite bilder ute och så.

 

NU blir det mat.

Igår var vi ute och lunkade runt på gården. Vädret var jättefint och typiskt sommrigt och det var en herrans massa hundar ute också. 100 meter bort satt ett helt gäng människor med sina hundar, stora hundar, jag tror det var lite goldens och labbar. Medan jag och Lego tog tid på oss i solen började de stora hundmötet med de stora hundarna att lösas upp och alla gick åt olika håll. Plötsligt hördes ett mullrande stor-hunds-skall och lite ägare som skrek surt och lite mer skall. LEGO FICK PANIK. Plötsligt började han kuta så fort han kunde mot vår trappuppgång för att komma in, problemet var att han inte fattar vilken som är våran, så han rusade mot fel och jag försökte lura iväg honom till rätt ingång utan att dra i honom för mycket (när han väl står vid en ingång och vill in är han väldans svår att få där ifrån).

Förövrigt: Vad borde man göra i en sån situation när han springer iväg av rädsla? Jag vet att man inte ska plocka upp honom men ska man kanske försöka få honom att stanna kvar även om han sprattlar iväg?

Jaja, slutet gott, allting gott.

Eftersom att Lego är så busig av sig är han inte så förtjust i att man kramar och håller still honom. Helt okej, man måste inte gå runt och bära och krama sin hund hela tiden, men ibland måste man ju ha kontroll på dem, vid kloklippning eller liknande.

Jag hittade den HÄR artikeln om hur man kan få sin hund att slappna av. Nu vet jag inte om den tekniken "funkar" ihop med klickerfilosofin. Att hålla ner hunden och klappa tills den lugnar sig, ja det var i alla fall lättare sagt än gjort. Lego sprattlade och gnällde i en hel evighet, men vi tänkte att om vi väl har börjat ska vi inte släppa förrens han lugnar ner sig. Tillslut gick det ganska bra, han lugnade sig, han ville inte ligga ner och sova som artikeln antydde att han borde, men han fick gå ändå, sen somnade han på hallgolvet.

Detta är dock inget vi kommer fortsätta med, det kändes helt enkelt inte rätt.

Idag har vi klickertränat lite mer med att han ska gå och lägga sig på madrass-soffan. Ibland hoppar han ner bara för att hoppa upp och få sina klick och godisbitar haha. Jag funderar över när jag ska lägga kommando på det. Han är ju duktig på det nu i alla fall. Skulle ju vara kanon att kunna använda "gå och lägg dig" och att det verkligen fungerar för honom om han stressar upp sig och bara bråkar.

Lilla Lego är väldigt valpig och bitig och skuttig av sig. Ibland är det jättegulligt och ibland klamrar han sig fast med sina vassa tänder i mina strumpbyxor och börjar kampa. HURRA! - Eller kanske inte haha. Jag får mest panik och vet inte vad jag ska ta mig till.

Eftersom att vi ska köra på positiv förstärkning som uppfostringsmetod kan man ju inte gärna putta iväg honom hur som helst, även om min hjärna som blir superfrustrerad och stressad i de situationerna nästan hade kunnat göra det. Hur gör man liksom? Ska jag låta honom slita mina strumpbyxor i bitar om han inte släpper innan dess?

Nu sover han hursomhelst, men innan han blev helt tokig tränade vi lite. Inne i datorrummet har vi en madrass som vi använder som "soffa" och där brukar vi gilla att ha galenpannan när vi sitter och jobbar. Så vi tränade med klickern att han skulle hoppa upp och lägga sig och han förstod det jättebra! Det är skönt att allt inte känns jobbigt i alla fall och de där tillfällena när han får totalryck är inte så ofta ändå.



Jaja, nu är det läggdags!

-Gäsp-

I morse klockan 4 började Lego gnälla men det var lite för tidigt för att vi skulle orka gå upp så han fick gnaga på sina leksaker en stund och väckte oss igen klockan 6.
Husse tog ut honom på gården medan jag satte på kaffe och lade hundmaten i blöt.

När de kom in var det med en irriterad min från husses sida, Lego är ju så fruktansvärt busig och ofokuserad på oss när han är ute, så det är lite jobbigt. Men vi försöker hålla modet uppe och försöker tro att klickerträningen ska leda till fina resultat.

Jag gav Lego frukost och en stund senare började vi leka lite. Jag testade efter en stund att göra pekfinger-target och det gick ganska bra, men eftersom att Lego är så bitig av sig blev det lite naffsande.


Nu ligger han och sover bredvid mina gummistövlar. Det är skönt, för om han inte sover så är han bara superenergisk, jag försöker komma på hur jag ska kunna få honom att slappna av lite mer. Han gillar inte alls att ligga och gosa, han vill mest bitas och stutsa runt haha. Vi ser fram emot när valptänderna slutar klia så förskräckligt.

Hörs senare.

Igår köpte jag en klicker och lite hundgodis och gjorde mig redo för att börja träna. Jag var väldigt peppad, men det var inte Lego. Efter att han insåg sambandet mellan godis och klicket så missuppfattade han det hela totalt. Klicket blev dåligt och godiset också.

Jag försökte få honom att ta godiset utan att ens klicka och han snappade åt sig det illa kvickt och sprang sedan åt motsatt håll. JOBBIGT, tänkte jag men bestämde mig för att hitta en lösning på problemet. Efter att ha kollat runt på klickerforum.se fick jag tips för klick-rädda hundar. Att klicka med en bläckpenna skulle vara bättre i början för det låter lägre.

Så, efter att ha klickat med bläckpenna och haft godisbiten mellan fingrarna och få Lego att försöka ta den, men inte få den förrens han stannat framme hos mig en stund vande han sig av vid att vara rädd. HURRA!

När han efter ett tag insåg det positiva i klickern ville jag träna jättemycket, det här var ju roligt! Men med hänsyn till den lilla 9-veckorsvalpen tog jag det lite lugnt, även om jag nog höll på lite för mycket.

Det började med att han la sig ner, då klickade jag och överöste honom med gos och en godisbit, han la sig ner igen och berömmet fortsatte. Det finns så mycket att klicka för! Vi tränade på att kampa med hans leksak och när jag slutade dra, men ändå höll kvar leksaken släppte han efter ett tag och det var precis det jag ville, så klick på det med.

Vi sprang runt i vardagsrummet och busade och klickade tills jag blev helt utmattad (jag har nog sämre kondis än vad han har haha) och sen tog vi vila, men lite då och då klickade jag på saker han gjorde bra.

Hursomhelst, det blev en herrans massa klickande och jag tycker att det är jättekul, Lego börjar väl förstå att det är det också får vi hoppas.

 

Hej hela världen. Det här är Lego.


Lego är en Mittelspitz-kille som idag är 8 veckor och 6 dagar och han är busigast och sötast i världen ungefär. Favoritsyssla är nog att kuta runt och vara olydig utomhus, samt att tugga morot och att bitas. Han är inte direkt väluppfostrad ännu, men det kommer för vi har precis börjat träna med klicker!

I den här bloggen ska vi försöka samla våra framsteg och frustrationer (det lär blir mycket av båda).

/Marielle